hallontankar

Jag kan bli så fruktansvärt förbannad när jag ser, hör eller upplever att personer blir nedtryckta på olika sätt.

Livet är fan tillräckligt jobbigt som det är. Inte för att vara negativ men att leva är hårt! Många gånger har vi jävligt kul och för det mesta har man det "bra" men det finns alltid nått som inte riktigt är perfekt, om det så må vara att man har skavsår eller att favvotröjjan går sönder till riktigt tuffa perioder då man nätt och jämnt pallar med.


Det är så konstigt att vi människor kan utsätta varran för saker som mobbning osv när vi faktiskt vet precis hur det känns. För alla vet hur det känns att känna sig lite lite utanför. Att inte riiiktigt passa in. När man mycket väl vet att folk snackar skit. Att dem just i detta nu säger nått onödigt och dummt när personen de pratar om står två meter bort. När någon vi tycker väldigt mycket om säger något för att verkligen såra, dem vet lixom vart den ömma tån är gömd och pressar på den. Vi alla vet hur det känns när någon bestämmer över oss trots att vi själva vet vad vi vill göra och att det är möjligt att göra det. Ja, fyfan det värsta som finns är ju att ha rätten att bestämma vad man vill, det är fullt möjligt att genomföras och sedan så bestämmer någon annan att det inte alls ska bli så.


Det här är ingenting som hänt mig på länge men jag har just nu personer i min närhet som upplever det på olika sätt och jag blir lika arg varje gång.




Jag har turen att vara en sån som inte tar så mycket skit. Självklart så blir jag sårad av hårda ord, speciellt om det kommer från någon man ser upp till eller älskar. Självklart vill jag inte heller att andra ska tycka illa om mig och snacka en massa skit bakom min rygg men jag låter oftast ingen sätta sig över mig. Jag kan ta hårda ord med enklackspark, speciellt om de är helt obefogade eller kommer ur en persons mun som jag vet enbart säger det för att den är avundsjuk på hur jävla awesome jag är och den inte är. Om presoner jag mest skrattar åt i smyg snackar skit om mig tycker jag mest att det är intressant att dem faktiskt noterar vad jag gör i mitt liv för jag har fan inte ens nån aning om vad dem heter.  För jag vet att det finns en hel del personer som pratar om mig, jag vet att många stör sig på att jag är ärlig och rak. att jag skämtar om "saker man inte ska skämmta om" (typ kuk, fitta eller annat man inte fick prata om på det gammla goda 30-talet) men mest av allt för att jag inte bryr mig om vad andra tycker. Att jag faktiskt helt seriöst skiter i det. Jag skiter i om dendär tjejen som jag gick i samma klass som i högstadiet tycker att jag ser tjock ut i demdär byxorna. Eller om bruden vars kille jag var kompis med förut tycker att jag är en tönt som säger åt folk att inte röka i busskuren. Mest för att jag är lat men också för att jag genuint anser att jag är bra endå. Jag skrattar högt och jag hörs och syns. Jag tar plats och skämms inte för det. Well, dem flesta som känner mig påriktigt uppskattar det nog mer än vad de irriterar sig på det. Och det är ju fan det som räknas. Eller hur?




 Min stora förebild innom detta ämne är www.ladydahmer.se hon e grymmmm!